28 februari Koh Chang

Ja då var vi tillbaka på Koh Chang. Efter 3 dagar på Koh Mak. Koh Mak får godkännt man hade nog lite förstora förväntningar på ön. Det som förstörde ön mest var allt skräp som kunde ligga lite överallt och boendet kunde vara lite fräschare med tanke på vad det kostade. Annars var det en lugn ö och hade thailändarna bara tagitt hand om ön så skulle den nog fått bättre betyg.
Till Koh Chang kom vi igår och skulle kolla in vårt nya porträtt som vi beställt. Vårt första intryck var sådär men efter att talat med målarmäster så verkar det nog bli bra när den blir klar.
Själv besökte jag frisören igår efter  4 månaders sammlande. Jag letar upp en frisörsalong som såg bra ut.
Vi pratade inte riktigt samma språk utan jag får peka på en bild istället.Jag pekar på en bild av Beckham och tänkte att det blir bra. Men efter 30 sekunder så inser jag att det blir nog ingen sån frisyr. Jag var nog hennes/honoms första kund. Men men det växer väl ut det också. Där passar väl uttrycket same same but diffrent in ganska bra.
I koh chang stannar vi 3 nätter till.Sen beger vi oss till ett ställe som heter Mae pim där vi har hyrt ett hus i 9 nätter. Ska bli skönt med lite större.
Annasr mår vi bra har varit lite sämre väder ett par dagar nu med lite regn. Madde kom precis in efter en löprunda och sa att det spöregna ute.
Fundera på om jag och Kevin ska åka till cookies drivingrange och slå lite bollar,får passa på att träna nu in för vårens comeback.
Junia o Kevin mår bra Junia säger att hon vill plocka bär i stugan, dom kanske börjar längta lite hem. Men som sagt tiden går fort och det är bara 4 1/2 vecka kvar. Personligen tycker jag det ska bli rätt skönt att komma hem till vardagen. Förhoppningsvis kommer våren om en månad och man tar fram grillen.
Ha det gott därhemma och glöm inte ta på er ordentligt.

25 Februari- Koh Mak

Då var Andreas frisk igen, stackaren, och vi har tagit oss till Koh Mak. Förväntningarna var höga och även den gång blev vi lite besvikna. Hade hört att Koh Mak skulle kunna tävla med Kon Lipe om bästa ö men Koh Mak är inte ens i närheten. Ön är ganska mysig om man bor på rätt ställen men stränderna och vattnet är sådär. Klart bättre än Koh Chang men ändå är det en del som saknas. Det ryktas om att sandflugorna trivs här men hittills har vi inte märkt av dem, men vi har inte varit i sanden så mycket heller för säkerhets skull.Vi bor här på ett ställe som heter Monkey island resor. Ett väldigt soft ställe men det skulle behöva fräschas till lite om det skall vara värt pengarna. Personalen är dessutom väldigt flummig, kanske beroende på reggiebaren de driver på kvällen och natten. Vi, kvällströtta människor, störs som tur var inte av den.
Vi skall stanna här 3 nätter och funderar nu var vi skall ta vägen de sista 4 dagarna innan vi åker till Mae Phim där vi har hyrt ett hus. Vi måste tillbaka till Koh Chang en natt för vi har beställt en tavla där. Vi får fundera vidare helt enkelt...

22 februari-Kevin på myggjakt

22 februari-Elefant-trekking Kevin

Idag var jag och mamma iväg på elefant-trekking. Vi red på en elefant som hette Shirley och var 42 år gammal. Elefanter kan bli 100 år gamla. Vår elefant vägde ca 3000 kg nästan lika mycket som 3 bilar och hade stora öron. Den kunde äta 300 kg mat på en dag. Man fick mata elefanterna med bananer efteråt. I djungeln såg vi en orm. Han som styrde elefanten tog kort på den. Det var massor av flugor i elefantbajsen.

22 februari-Tillbaka på Koh Chang

Den 20 tog vi en speedboat ut till Koh Wai till resortet Pakarang resort. Ett litet, spartanskt, genuint ställe, det enda på den stranden. Vattnet där var kristallklart och man kunda norkla och se fiskar precis utanför. Eftersom det bara fanns en restaurang fungerade den nästan som ett "vardagsrum" där det fanns en tv, lite böcker, spel och filmer. Restaurangen hade jättegod och billig mat. Här skulle vi stannat i 3 dagar var tanken, men Andreas fick hög feber, ont i kropp, huvud, och mage på kvällen så vi fick åka in till Koh Chang igen igår redan. Diagnosen på sjukhuset vara maginfektion. Han fick antibiotika och skall förhoppningsvis vara bra om några dagarn. Då gör vi nog ett nytt försök ut till öarna.

Lite kort på Koh Wai och Pakarang resort.

19 februari, Koh Chang

Då har vi varit på Koh Chang i två nätter. Vi bor på ett ställe som heter Koh Chang Resortel som ligger mellan White Sand beach och Klong Prao beach. Ett jättestort ställe men nästan helt folktomt. Hotellet stoltserar med en 50 m bassängen som jag tror jag skall försöka simma lite i, förhoppningsvis mer än 2 längder... Kanske vi kan få Kevin att slå sitt rekord från Mui Ne på 30 m (med kort paus).

Resan hit gick bra. Vi fick övernatta i Trat eftersom det inte gick någon nattfärja hit. Bilresan mellan Bangkok och Trat var dock en skräckupplevelse. Vägen var bred och fin men det resulterarde i att chaffören körde i 140 km/h och dessutom såg ut att kunna somna när som helst. Vi sa till honom att ta pause för att piggna till. Ibland upppskattar man att vägarna är lite sämre så att hastigheten hålls nere... I Trat bodde vi på Poh bungalows tror jag det hette. 600 Bath för ett familjerum med AC. Inte riktigt den standard vi har vant oss vid men det funkade en natt. Hade man åkt runt och bott så hela tiden kunde vi vara borta ytterligare någon månad eller så.

Första dagen vi kom hit åkte vi till några stränder för att kolla miljön och lite boenden för det känns som Koh Chang resortel inte är ett alternativ om man skall stanna mer än ett par dagar. Först åkte vi till White Sand Beach som vi har läst och hört om. Vilken besvikelse! När vi kom dit mitt på dagen var det nästan ingen strand eftersom vattnet stod så högt och bebyggelsen låg precis vid strandkanten. På den lilla strand som fanns kvar låg människor som packade sillar, nästan värre än på Phi-Phi. Vi tog oss därefter vidare till Klong Prao och Kai Bae vilket var två mycket bättre alternativ. Problemet där var bara att de bästa boendena i våra ögon var fullbokade. Efter attt ha pratat med en familj som varit ute på öarna vi tog beslut om att ge oss ut och öluffa. Öarna runt om skall vara paradiset med snorkelvatten precis vid stranden. Det finns både mindre öar med bara ett till fyra boenden och stora öar med kanske 25 boende alternativ. Vi kommer börja imorgon med att åka till Koh Wai i tre nätter, en liten ö, som skall ha fantastiskt vatten. Vi har stora förväntningar. Hoppas vi inte blir besvikna.

Igår åkte vi och hälsade på Ann-Karin från förskolan som bor en bit härifrån. Barnen tyckte det var sååå spännande och hade massor att berätta. Stackars Ann-Karin fick inte en lugn stund.

15 februari Mui Ne- sista dagen

Då lämnar vi Mui Ne och Vietnam i morgon. Det skall bli kul med något nytt samtidigt som det är en lång resa till vårt nästa ställe som är Koh Chang i Thailand. 5 timmar minibuss till Saigon, 1 timmas flyg och sedan 5 till 6 timmars minibuss till Koh Chang. Har precis insett att det inte går några nattfärjor till Koh Chang så vår reseplanering spricker lite. Vi måste övernatta någonstans på vägen och har redan bokat hotell på Koh Chang. Men det ordnar sig alltid.

Vad jag kommer sakna mest från Vietnam är vår favorit restaurang Ganesh där vi ätit 6 gånger tror jag. Sedan kommer jag sakna alla goda udda frukter de har här, betydligt fler än i Thailand. Min och Junias favorit är en taggig frukt som heter Rambutan och smakar som ett mellanting mellan plommon och vindruvor. Sen gillar jag även Cherimoya som nästan smakar som en blandning av päron, banan, annanas. Det känns även ganska lyxigt att äta passionsfrukt till frukost, mmm....

Andreas är iväg och tar sin sista surflektion och han kommer säkerligen sakna surfingen. Vi får se om det kanske går att surfa på Koh Chang.

Jämfört med Thailand är annars Vietnam ett likvärdigt resealternativ förutom att det är betydligt billigare att resa, äta och bo. Turistsammansättningen är något annorlunda också för här domineras den av rysktalande. Svenskarna är ytterst få, iaf det vi fått erfara från Saigon och Mui Ne.

11 januari Mui Ne- så kom äntligen vinden tillbaka

Det har varit ganska lite vind de senaste dagarna och det har varit bra för Andreas som nybörjare men nu behöver han lite mer utmaning. Nu är han iväg och hyr egen utrustning och igår em kom äntligen vinden. Det gäller då att vara ute tidigt på fm då det inte blåser alltför mycket. I och med att vinden kom ändrade stranden karaktär från en sol och bad strand till en surfstrand med röd flagg där man knappt vågar gå eller bada för alla kite-surfare som är mer eller mindre skickliga. Tur vi har pool också.

10 januari fortfarande Mui Ne men nytt boende

Efter 5 nätter på Tien Dat skulle vi egentligen åkt vidare till ett annat ställe lite närmare Saigon men eftersom Andreas nu har fastnat för det här med surfing så stannar vi i Mui Ne i 6 nätter till innan vi åker vidare till Thailand igen. Vi bytte nu boende till ett ställe som heter Ngoc Bich. Ett lite mindre och mysigare ställe med stora bungalows med två dubbelsängar nära stranden. Det negativa var att det inte fanns någon frukostbuffe som vi blivit vana vid men det kanske bara är bra för figuren ;) Sen finns här inget varmvatten heller men så har vi ju haft det förr.

Annars gillar vi Mui Ne. Vi och alla ryssar. Lagom stort ställe, fina strand med stora vågor och lite grumligare vatten pga vågorna, liknande den i Khao lak. Ett stort plus är att man slipper bli anfallen av ett gäng hundar på morgonrundan. Undra varför det inte är lika mycket hundar här som i Thailand... det kanske är de som ligger som biff på tallriken på kvällen, vem vet...

10 januari Mui Ne utflykt

Igår åkte vi på en utflykt. En jeep hämtade oss vid hotellet. Det första stoppet var vid en bäck som man vadade i. Då ömse sidor fanns branta sandslänter med båda röd och vit sand. Barnen äslakde det och åkte kana i sanden ned för slänterna. De kallade det kanel och sockersand. På vägen fanns även ett ställe där man kunde få rida på strutsar, eller strusslar som Junia kallade dem. De såg mer vilda än tama ut så hoppade över det där med att rida.

Nästa stopp var vid en fiskeby.

Efter det åkte vi vidare till de vita sanddynorna och Lotussjön. Där kunde man köpa platsmattor man kunde åka på i sanden. Med gott mod köpte vi två sandmattor och begav oss iväg på vår vandring upp på kullarna. Vi insåg ganska snabbt att barnen inte skulle orka gå hela vägen upp, så Andreas och barnen vända och jag gick ensam upp på dynorna. Jag har inte varit i öknen men jag kan tänka mig att känslan är liknande, sand så långt ögat når och varmt som in i den...
Med facit i hand var det tur attt Andreas och barnen vände. Det var en jobbig vandring upp och det gick knappt att åka. Typ som att åka pulka i lössnö, ingen fart alls.
Lotussjön var heller inte så imponerande eftersom alla blommor var döda.

Sista stoppet var på de röda sanddynorna där vi skulle titta på solnedgången. Tyvärr blev det molnigt och barnen orkade inte invänta solnedgången så vi åkte hem lite tidigare. De vita sanddynorna var större och enligt min åsikt mer sevärda.

8 februari Mui Ne

Nu har jag och barnen bevittnart Andreas färdigheter i surfning. Det ser faktiskt inte vidare kul ut där han står på brädan och glider fram i kanske 5 km/h, men han tycker det är kul. Jag tror det var första och enda gången jag och barnen följer med till stranden där han tränar. I stället för hundar går det kossor på denna stranden. Det är inte lätt att heta Junia och vara rädd för djur här nere.

Själv har jag tillbringat en stund nu i em vid poolen med en bra bok. Det känns mycket roligare än att surfa i mina ögon. Enda negativa är kaffet som verkligen är odrickbart i detta landet och vanligt näskaffe verkar det inte gå att få tag i. Tur man har en liten reserv i ryggsäcken annars hade det varit en mycket grinig Madelene i Vietnam.

8/2 Mui ne Morgonpigga

Då var det tisdag morgon och barnen vaknade kl 06.30.
Idag är det dags för min andra surflektion. Jag började igår med att prova på efter att suttit på stranden och kollat på när alla andra surfat. Som vanligt sitter man och tänker att det där ser inte så svårt ut. Men det var riktigt svårt trots att brädan var stor som en fotbollsplan. Min lärare heter Darko och han la inga fingrar imellan. Jag tror hela stranden hörde honom när han skrek för att man gjort fel.
Annars rullar det på som vanligt. Vi har hittat vår favoritresturang som är en Indisk resturang som heter Ganesh, som vi ätit på 3 kvällar i rad. Dom har fantastisk god mat.
Nu är det dags att ge ungarna smörj eller ialla fall smörja in dom innan dom ska se sin pappa möta havets krafter.
Kevin slog sitt rekord igår. Han simmade 26 meter i poolen. Från att vara en riktig badkruka i början så är han en riktig fisk i vattnet.
Ha det bra alla där hemma

5 februari Mui Ne

Idag har vi åkt vidare till Mui Ne. Det var en lååååång bilresa. På kartan var det nog inte längre än 25 mil men det tog 5 timmar att köra hit. Trafiken är verkligen ett kapitel för sig. Skönt iaf att vara framme. Vi har checkat in på ett hotell som heter Tien dat resort. Det känns som om man får lite mer för pengarna här än i Thailand om man jämför. Andreas har nu på eftermiddagen gett sig ut och leta reda på ett ställe som har surflektioner. Vi får se hur det går med det. Här blåser jättemycket och vågorna är höga så för barnen bli det nog mest poolbad men det är ju optimalt för surfing. Här stannar vi iaf i 5 nätter, kanske längre om vi trivs bra.

4 Februari Saigon

Det är verkligen en intensiv stad, iaf nu när det kinesiska nyåret firas. Alla affärer och marknader är tyvärr stängda. Vi åkte idag till Dam sean park och waterpark för barnen skull. Det var inget svårt val när vi fick veta att själva bussresan tar mellan 5 till 6 timmar totalt. Jag får åka till mekongdeltat och besöka en pagoda nästa gång jag besöker Vietnam.
Dam sean park var en jättestor park med massor av blommor, en stor sjö man kunde köra trampebåtar i samt massor av åkattraktioner, extra många nu tror jag. Det kändes dock som det var vi och hela Saigons befolkning där, 7 miljoner och deras 4 miljoner moppar körde på gatorna. Vi var de enda turisterna där så vi var verkligen en turistattraktion för vietnameserna. Hade vi tagit betalt 10 000 dong av alla som kom fram till Kevin och Junia och skulle känna eller ta kort hade vi varit mångmiljonärer, iaf i dong. Vattenparken var jättebra om barnen hade varit lite större samt att det varit några tusen mindre badande vietnameser.
Efter en sådan dag åkte vi hem till hotellet och tog igen oss. Hela huvudet surrade av alla ljud. Kvällen avslutades med en fantastisk god måltid på en indisk restaurang, Akbar Ali, som låg precis bredvid vårt hotell.

3 Februari, Saigon, Cu Chi tunnels

Idag var vi på utflykt till Cu Chi tunnels. Det blev en lång bussresa pga all trafik. Egentligen är det inte så långt men det tog två timmar dit. Tror att den genomsnittliga hastigheten var 40 km/h på motorvägen. Det var iaf intressant att se tunnlarna. Kevin tyckte om det mer än Junia. Hon gillade läsken och glassen bäst. Kevin och Andreas klättrade ned i tunnlarna och de var verkligen trånga. Jag fick stanna på marken med Junia och det var nog skönt det.
Vår guide hette Jimmie och var en riktigt skojjare. Höll bla upp en bild på Usama bin Laden och sa till oss att leta efter honom i tunnlarna. Annars var det inte mycket som man förstod av det han sa. Man kan säga att vår grupp drog nitlottens vad det gäller guide, vad vi hörde iaf. Ville man veta något var det bättre att tjuvlyssna på de andra guiderna. Här stötte vi på Ann-Karin igen.

Kevin fick en ny kompis. En munspelande kille från Thailand som Kevin satt brevid hela bussresan hem. Jag förstod inte riktigt vad de gjorde men jag tror han lärde honom sånger samt att vissla. Det är inte så lätt alltid när man inte pratar samma språk men båda verkade ha kul.

När vi kom tillbaka till Saigon var vi vrålhungriga eftersom det inte serverades någon mat eller fanns något att köpa förrutom glass. Efter maten gav vi oss ut på stan en stund bla till en stor park där det fanns jättemycket fina blommor, tror att det är någon storts utställning nu när det är nyårsfirande. Barnen fick åka karusell och hoppa i hopptorn, vilket behövdes då deras ben var fulla av energi efter en dag i bussen.

2 februari Saigon, Vietnam

Då var vi äntligen här, som vi har väntat. Efter en 6 timmars bilresa från Huay yang till Bangkok sov vi en natt nära flygplatsen innan vi åkte tidigt på morgon till Saigon. Vi bor på ett litet hotell som heter Duc Voung som ligger i District 1. Det är nog Saigons motsvarighet till Ko San Road i Bangkok, men hotellet är rent och snyggt och här är ganska tyst.

Första dagen bestämde vi oss för att besöka War Remnants Museum. Det är ju en av de 3 "måstena" som Saigon har. Det var lite av en chansning. Vi visste inte hur hemskt det var och om barnen skulle kunna vara med, men det gick bra. Vi gick först utanför och tittade en massa pansarvagnar, flygplan, helikoptrar och bomber. Det tyckte barnen var intressant. Sen somnade Junia och jag och Kevin gick runt lite i museumet. Vi undvek de rummen med de allra värsta bilder på människor som skadats. När jag och Kevin gick runt där träffade vi Ann-Karin från förskolan. Tänk vad världen är liten ibland.

Idag var det nyårsafton enligt det kinesiska nyåret och det firades minnsann. Alla gick runt och sa "Happy New Year". Det var raketer vid tolvslaget och Abbas "Happy New Year" spelades säkert 15 gånger på rad. Vissa hade klätt ut sig till Junias förskräckelse. I Vietnam verkar de fira nyåret i 7 dagar. Vi går nu in i kattens år, enligt vietnameserna.

Barnen, liksom vi, var jättetrötta efter denna långa händelserika dag så vi somnade alla vid nio helt utslagna.