10 januari Mui Ne utflykt

Igår åkte vi på en utflykt. En jeep hämtade oss vid hotellet. Det första stoppet var vid en bäck som man vadade i. Då ömse sidor fanns branta sandslänter med båda röd och vit sand. Barnen äslakde det och åkte kana i sanden ned för slänterna. De kallade det kanel och sockersand. På vägen fanns även ett ställe där man kunde få rida på strutsar, eller strusslar som Junia kallade dem. De såg mer vilda än tama ut så hoppade över det där med att rida.

Nästa stopp var vid en fiskeby.

Efter det åkte vi vidare till de vita sanddynorna och Lotussjön. Där kunde man köpa platsmattor man kunde åka på i sanden. Med gott mod köpte vi två sandmattor och begav oss iväg på vår vandring upp på kullarna. Vi insåg ganska snabbt att barnen inte skulle orka gå hela vägen upp, så Andreas och barnen vända och jag gick ensam upp på dynorna. Jag har inte varit i öknen men jag kan tänka mig att känslan är liknande, sand så långt ögat når och varmt som in i den...
Med facit i hand var det tur attt Andreas och barnen vände. Det var en jobbig vandring upp och det gick knappt att åka. Typ som att åka pulka i lössnö, ingen fart alls.
Lotussjön var heller inte så imponerande eftersom alla blommor var döda.

Sista stoppet var på de röda sanddynorna där vi skulle titta på solnedgången. Tyvärr blev det molnigt och barnen orkade inte invänta solnedgången så vi åkte hem lite tidigare. De vita sanddynorna var större och enligt min åsikt mer sevärda.